galldinhallin

40+2 Mån: En vanlig dag, var och fika hos en kompis, varav 2st gravida. Pratade förlossning, graviditet och slempropp. Kändes som om jag aldrig skulle få nå barn. På kvällen gick ja på toa och förvånad ser ja att en del av slemproppen gått, överlycklig och messar ante som är och repar. Får en värk strax efter och tror att det är på gång men allt lugna ner sig och jag går och lägger mig.

Tis: inga känningar alls och inge mer slempropp.

Ons: Inga känningar.

Tors: En kompis kommer på besök på eftermiddagen och ja får värkar som kommer och går och dom känns mer än innan inte som sammandragningarna ja haft ett tag. Hon går hem och jag tar en dusch, ännu en del av slemproppen släpper och åter igen tror ja verkligen att det är på gång, får en till värk i duschen och när jag kliver ur stannar allt upp.

Fre: inga känningar förutom att ja får en känsla att nånting är annorlunda och att ja tror att det kommer sätta igång. Slemproppen fortsätter släppa under dagen men inga värkar. Framåt tolv ett på kvällen ska vi gå och lägga oss och helt plötsligt får ja en värk, och en till så ja börjar klocka 10-20 min mellan varje. Dom gör inte spec ont men jag är för nervös för att slappna av och sova eftersom ja igen tror att det startat. Ja ligger kvar en stund i sängen, ante sover. Kliver upp och går till soffan och kollar på tv. Framåt sex sju på morgonen somnar ja och vaknar igen efter nån timme och värkarna har då stannat av men ja tar och ringer till förlossningen om råd. Dom sa åt mig att äta frukost och lägga mig igen och försöka sova och komma in dit ikväll för att få en sovdos om värkarna startar igen. Sagt och gjort, ja tog en macka och gick och la mig. Hann inte vila länge innan det börja igen men låg kvar bra länge i sängen och vila. När vi klev upp lite senare fortsatte ja klocka och nu var det ca 7-13 min imellan men dom gör fortfarande inte spec ont. Andreas gör pannkakor till lunch efter önskemål och vi sätter oss och äter, värkarna blir starkare och jag får andas igenom vissa men fortf helt hanterbara.
Runt halv fem kommer malin och randi och ska hämta isac utifall vi ska åka in och under tiden dom är här kommer värkarna tätare och jag får andas igenom varje värk. Klockar när dom gått och då är det 3-4 min mellan och vi bestämmer oss för att åka in.
Väl framme ringer ja på och vi får komma in i ett undersökningsrum kl är sex och jag får lägga mig med en ctgkurva vilket ja ska ligga med i 30min. Efter 30min kommer barnmorskan in och den har inte mätt ordentligt så hon sätter om den och lämnar oss i 30min till, värkarna kommer med ca 4 min mellanrum och jag andas mig igenom dom, helt klart hanterbara. När barnmorskan kommer in igen efter att vi ringt på klockan så kopplar hon bort ctgn och kollar om ja öppnats nått. Och det har ja 4 cm, och ja frågar om vi ska åka hem, nej nu ska vi få ett förlossningsrum. Det känns helt overkligt och ja brister ut i gråt för då slog det mig att vi ska bli föräldrar inom närmsta dygnet. Både jag och ante står och kramas och förstår att vi äntligen ska få bli föräldrar åt vårat lilla knyte. Väl inne på förlossningsrummet pratar ja med barnmorskorna medans ante hämtar väskan. Dom rekomederar ryggbedövning eftersom ja inte har så ont än och det är tydligen bra tillfälle att ta den men jag avstår så länge och får testa lustgasen och den funkar bra, får även ett gåbord att hänga över. Ante kommer upp och vi pratar lite, han testar lustgasen och vi har det ganska bra. Strax innan åtta ilar det till i magen och ja får en värk som gör SJUKT ont, den vägrar släppa och helt plötsligt går vattnet, kändes ungefär som om nån kasta en hink med vatten mellan benen på mig. Ja sa åt ante att ringa på klockan och in kom barnmorskan och det första ja sa var att ja vill ha ryggbedövning. Hon hjälpte mig av med mina kläder så ja fick på mig sjukhuskläderna och kolla att ja var öppen 5 cm sen skulle hon hämta narkosläkaren. Under tiden gissa vi på när bäbis skulle komma, ja hade ju läst att man öppnar sig ca 1cm i timmen så att bäbis skulle komma idag trodde vi verkligen inte, var beredd på en lång resa framöver. Efter en stund kom barnmorskan in igen utan narkosläkare, det hade kommit in akutfall som hon lära ta först vilket ja svara henne med att - Jag håller ju för fan på och dör här. Men ja fick snällt andas i min mask och vänta. Ca halv tio blev ja undersökt igen innan skift byte och då hade det hänt grejer, 7cm öppen. I bakhuvudet dyker det upp att ja läst nånstans att när man är öppen 8cm får man ingen eda, och rätt i det hade ja för när nästa barnmorska kommer in så frågar hon mig om ja förstår att ja inte kommer få nån ryggbedövning. Jo visst gjorde ja det men fy faan va ont ja hade. Yttligare en tim gick och en undersökning till visar att ja är fullt öppen men en liten kant är i vägen så dem rekomenderar mig att sätta mig på en stor rund boll och hoppa runt. Första tanken var att dom måste driva med mig, ja kan ju inte ens röra mig men med lite hjälp så kom ja upp ur sängen och ner på bollen. En halvtimme satt ja och skumpa på den där bollen lutad över sängen med ante bakom mig masserandes och masken tätt emot munnen. Sista värkarna på bollen övergick i krystvärkar, jag trodde aldrig i hela mitt liv att ja skulle låt som jag gjorde. Brölade som ja vet inte vad och det sjuka var att ja kunde inte styra det. Hela kroppen börja dra ihop sig. Ja men dåså upp i sängen igen och ska precis få börja krysta på riktigt, då tar dom av mig lustgasen, gissa om det var nån som blev arg. Kanske var lika bra för på första krystvärken såg dem huvudet, när andra var över bad dem mig ta luft igen och ta i och jag trodde seriöst ja skulle gå av på mitten men då flög han bokstavligt talat ut och barnmorskan fånga han i luften, då var kl 23:23. Såååå skönt att all smärta bara försvann direkt och upp på mitt bröst kom världens finaste pojke som heter Eddie 3726 g och 53cm lång.

Det första ja sa efter han föddes var att han aldrig ska få nå syskon men det tig bara några dagar så hade ja redan glömt smärtan och det är klart han ska få syskon:)

Allt som allt är ja jätte nöjd med förlossningen, barmorskorna var helt underbara både på förlossningen och bb. Tyvär blev det ganska lång återhämtningstid på mig eftersom ja fick sys så pass mkt på operation efteråt och inte nog med det strula amningen och Eddie fick gulsot så fem dagar blev vi kvar på bb men vi blev så väl omhändertagna där och jag har bara positivt att säga och att det är det absolut häftigaste jag varit med om i mitt liv:)

Lillhjärtat